Footer menu

Sommarlunch på Österlen

Text: Monica Rabe
25 augusti 2015


>>> Tillbaka till överblick av SWEAs sommarluncher i Sverige


Foto: PrivatDen 24 augusti fick Agneta Nilsson ihop ett helt gäng SWEA damer i Kivik. Det var ett försök för att se om det fanns några Sweor på Österlen och det gjorde det! Ingrid Wernersson höll i anmälan och organisationen. Till lunchen på Killegården kom det 45 galanta damer, helt fantastiskt då Agneta bara hade räknat med ett tiotal personer.

Som vanligt på ett SWEA möte blev det massor av prat, igenkännanden och glada skratt. Vi njöt av den goda laxen med dillpotatis och äpplekaka, naturligtvis, till dessert. Regndropparna till trots lyckades vi äta vår lunch på innergården men till slut regnade det för mycket och vi fick avsluta lunchen med att dricka kaffet inomhus.

Agneta hade bett oss att skriva ner 10 rader om våra liv i en förkortat CV och skicka dem till henne innan lunchen, men hur sammanfattar man då 74 år på 10 korta rader? Jo, genom att fokusera på de viktigaste händelserna i ens liv som man, barn och barnbarn — så klart, sedan så kommer man till detta med att bo över hela världen, någon sa att vi Sweor har ”svart bälte” i båda att flytta och starta om på nytt på olika platser i världen. Som regel landar vi med fötterna på den ”nya jorden” ganska snabbt och kommer igång med hem, barn och nya jobb. Här nämnde flera stycken av oss att få stöd och känna gemenskapen med lokala Sweor spelar stor roll för förmågan att landa rätt.

När jag läst igenom alla olika livsöden, många av oss är numera pensionärer, så slogs jag av all den kompetens vi kan visa upp, den enorma kreativitet och även entreprenörskap som finns bland oss. Flera av oss har varit och är fortfarande egna företagare inom många olika verksamheter. Jag insåg också att vi som var på lunchen har bott i USA, några bor fortfarande kvar där, Europa, Mellanöstern, Asien och i Sydamerika. Man kan verkligen säga att vi representerar SWEAs FN, vårt nätverk spänner över hela världen.

Jag har själv inte varit en aktiv Swea på ganska länge, detta p g a flytt från USA till Göteborg och sedan vidare till Osby i Skåne och nära vackra Österlen, där vi nu funnit vårt nya hem. Vi flyttade dit främst för att vi ville bo nära våra barn och barnbarn. Det som får många av oss att återvända till Sverige är förmodligen dragningen till ursprunget och de gamla rötterna. Det som får oss att tveka att flytta hem igen för gott är ju oftast närheten till barn och barnbarn, många av oss lämnar våra älskade barn lite varstans på jordklotet! Personligen får jag vara nöjd med att ha nära två av våra fyra barn och deras familjer. De andra två bor långt borta i Texas, det känns alldeles för långt numera, jag börjar tröttna på långa flygresor, köer och säkerhetskontroller. Jag är oerhört tacksam för Skype eller FaceTime, som underlättar kommunikationen, även om det aldrig kan ersätta en varm och god kram eller en lång pratstund under sena timmar.

Efter denna fantastiskt trevliga lunchen i Kivik kommer jag att återuppta kontakten med SWEA, en gång Swea – alltid Swea. Det smittande kamratskapet kvinnor emellan och det stora nätverket med den sköna avsaknaden på sociala barriärer är SWEAs styrkor tycker jag. Det som också håller oss samman i SWEA är att vi delar likartade livsöden och kan samtala om det som för många utomstående verkar både främmande och märkligt. Visst har vi alla haft och har märkligt underbara liv!

Ett varmt tack till Kiviksmustierier i Kivik som sponsrade den goda äppeciderna före maten.

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat